Satt
häromnatten o tittade på ett program som handlade om en dödsklinik i Schweitz. Alltså man åkte dit och fick hjälp med att avsluta sitt liv.
Givetvis var detta inget man kunde ringa om från ena dagen till den andra typ: hallå, hej, jag känner mej rätt klar med mitt liv jag kommer i morrn o tar sista drinken"...utan det var under väldigt strikta, genomarbetade former.
Mannen som åkte dit hade en svår sjukdom som skulle leda till döden, i det skedet som han var i så fungerade endast hans tal och han var helt klar i huvudet. Hans fru var med. Hon var delaktig i hans beslut.
På kliniken eller rättare sagt i lägenheten där allt skulle ske, var en annan man närvarande. Han åkte dit innan och förberedde allt. Filmade själva ögonblicket när drinken serverades.
Paret kom dit och mannen som just här och nu levde sina sista timmar var otroligt lugn, tillfreds med sitt beslut. Dom småpratade lite om sitt liv, talade om hur betydelsefulla dom varit för varann, dom log ihop och grät ihop.
Sedan, när han kände sig redo, fick han be om sin drink. Han satt i en säng och blev serverad. Eftersom han inte kunde hålla glaset själv fick han hjälp med detta. Han ville ha lite äppeljuice emellan klunkarna. Den andre mannen som hade hand om allt bad om att få filma själva drinkepisoden, endast för att kunna visa det som att han inte blivit tvingad. Mannen svarar lugnt ja, och säger att det är inte hans avsikt att ställa till trubbel för någon när han nu tagit detta beslut
Lite musik på.
Frun kysste hans pannan o önskade trevlig resa
Mannen som hjälpte till tog i hand o önskade trevlig resa
Sedan var det bara och vänta.
Allt var fridfullt.
Ingen ångest, inga kramper, ingen kamp.
Till slut var det en apparat som talade om att nu är livet slut.
Och hans liv tog bara slut i en stillsam sömn, det var så lugnt.
Efter allt detta ringdes polisen för att meddela att ett dödsfall inträffat, det blev en 90 minuters utredning om hur allt gått till.
Sedan transporterades mannen bort och blev kremerad.
Jag blev inte avskräckt av detta i allafall, med tanke på alla dom gånger jag suttit med vid dödsfall och det har varit långdraget, plågsamt, smärtsamt, ångest och bara en enda lång vägsträcka till det som ändå ska ske.
Å andra sidan om det nu finns en gud så är det kanske hans uppgift o styra upp detta utan att vi är där o petar.
Rätt eller fel?
Givetvis var detta inget man kunde ringa om från ena dagen till den andra typ: hallå, hej, jag känner mej rätt klar med mitt liv jag kommer i morrn o tar sista drinken"...utan det var under väldigt strikta, genomarbetade former.
Mannen som åkte dit hade en svår sjukdom som skulle leda till döden, i det skedet som han var i så fungerade endast hans tal och han var helt klar i huvudet. Hans fru var med. Hon var delaktig i hans beslut.
På kliniken eller rättare sagt i lägenheten där allt skulle ske, var en annan man närvarande. Han åkte dit innan och förberedde allt. Filmade själva ögonblicket när drinken serverades.
Paret kom dit och mannen som just här och nu levde sina sista timmar var otroligt lugn, tillfreds med sitt beslut. Dom småpratade lite om sitt liv, talade om hur betydelsefulla dom varit för varann, dom log ihop och grät ihop.
Sedan, när han kände sig redo, fick han be om sin drink. Han satt i en säng och blev serverad. Eftersom han inte kunde hålla glaset själv fick han hjälp med detta. Han ville ha lite äppeljuice emellan klunkarna. Den andre mannen som hade hand om allt bad om att få filma själva drinkepisoden, endast för att kunna visa det som att han inte blivit tvingad. Mannen svarar lugnt ja, och säger att det är inte hans avsikt att ställa till trubbel för någon när han nu tagit detta beslut
Lite musik på.
Frun kysste hans pannan o önskade trevlig resa
Mannen som hjälpte till tog i hand o önskade trevlig resa
Sedan var det bara och vänta.
Allt var fridfullt.
Ingen ångest, inga kramper, ingen kamp.
Till slut var det en apparat som talade om att nu är livet slut.
Och hans liv tog bara slut i en stillsam sömn, det var så lugnt.
Efter allt detta ringdes polisen för att meddela att ett dödsfall inträffat, det blev en 90 minuters utredning om hur allt gått till.
Sedan transporterades mannen bort och blev kremerad.
Jag blev inte avskräckt av detta i allafall, med tanke på alla dom gånger jag suttit med vid dödsfall och det har varit långdraget, plågsamt, smärtsamt, ångest och bara en enda lång vägsträcka till det som ändå ska ske.
Å andra sidan om det nu finns en gud så är det kanske hans uppgift o styra upp detta utan att vi är där o petar.
Rätt eller fel?
Kommentarer:
Postat av: bip*tt
Jag har funderat mycke på det här,o jag kan inte se nåt fel i att få hjälp..Vi vill ju inte att våra djur ska lida.De får en spruta när dagen är inne.Ett djur som får självdö utsätts ju för djurplågeri.Sen måste man ju vara på det klara med att det sker av egen vilja,och inte för att nån vill bli av med en...När man jobbar i vården har man ju sett många plågsamma sätt att dö på o det önskar man sig ju inte när det är dags.
Trackback