Idag
begravdes Virvlan. Kyrkan var full av folk. Det satt en äldre herre snett framför mig o han bara grät och grät.
Det var isiga vindar ute. Begravningen var vacker och det var inte så himla mycket GUD hela tiden.
Dom spelade "Får jag ta hunden med mig in i himlen" och då när dom spelade den, då såg jag hur Virvlan satt i ena kyrkfönstret, precis till höger. Hon hade en gul polo med trekvartsärm och nån brun mockajacka i knäet, så hon frös inte. Hon satt där o kikade och hon log.
Märkligt.
Det var isiga vindar ute. Begravningen var vacker och det var inte så himla mycket GUD hela tiden.
Dom spelade "Får jag ta hunden med mig in i himlen" och då när dom spelade den, då såg jag hur Virvlan satt i ena kyrkfönstret, precis till höger. Hon hade en gul polo med trekvartsärm och nån brun mockajacka i knäet, så hon frös inte. Hon satt där o kikade och hon log.
Märkligt.
debatt
http://www.aftonbladet.se/debatt/article963314.ab
sophie
Jag
tänker på Virvlan o lekstugan som hon inte hann med o få klar. Fast hon ser den nog iallafall.
Det är förjävligt att människor dör när dom är mitt uppe i livet.
Lika jävligt som att det sitter människor som vill dö för att dom inte orkar, är gamla, inte vill leva, har smärtor, och dom bara lever vidare, Dag ut o dag in. Döda i livet.
Nu kommer här en dikt
Vad är döden egentligen?
Inget märkvärdigt.
Jag har bara gått in i nästa rum.J ag är fortfarande jag och du är du.
Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande för varandra.
Tilltala mig med mitt vanliga namn, tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort. Förändra inte din röst, gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg.
Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt.
Låt mitt namn höra till vardagslivet, som det alltid har gjort uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga.
Livet är likadant som det alltid har varit.
Dess betydelse har inte förändrats det fortsätter oupphörligen.
Varför skulle jag vara borta bara för att du inte kan se mig?
Jag väntar på dig, under en tid, någonstans mycket nära dig.
Alldeles runt hörnet.
Var lugn. Allt är i sin ordning.
Henry Scott Holland 1847-1918
Prost i ST:Pauls Cathedral London
Det är förjävligt att människor dör när dom är mitt uppe i livet.
Lika jävligt som att det sitter människor som vill dö för att dom inte orkar, är gamla, inte vill leva, har smärtor, och dom bara lever vidare, Dag ut o dag in. Döda i livet.
Nu kommer här en dikt
Vad är döden egentligen?
Inget märkvärdigt.
Jag har bara gått in i nästa rum.J ag är fortfarande jag och du är du.
Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande för varandra.
Tilltala mig med mitt vanliga namn, tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort. Förändra inte din röst, gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg.
Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt.
Låt mitt namn höra till vardagslivet, som det alltid har gjort uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga.
Livet är likadant som det alltid har varit.
Dess betydelse har inte förändrats det fortsätter oupphörligen.
Varför skulle jag vara borta bara för att du inte kan se mig?
Jag väntar på dig, under en tid, någonstans mycket nära dig.
Alldeles runt hörnet.
Var lugn. Allt är i sin ordning.
Henry Scott Holland 1847-1918
Prost i ST:Pauls Cathedral London
Pärla
Det här är KUL!! Nu har ajg varit ute o kört 8or på denna maskin.
Ser ni att det Är typiskt jag att ha en sån?
Lite lagat
lite gammalt
lite nött
o silvertejp:-)