anniesblogg

... och tavlan var på plats. När jag senare på kvällen städade i köket blev jag fundersam. Det var nåt skit på väggen som jag inte begrep var det kom ifrån.
Så jag synade närmare o insåg då att spiken jag använt har gått igenom hela väggen.(se bild ovan)

Så pass stor var den.
Jag har numera tavlan i ena änden o handduk i andra..

Den här fina fina tunga tavlan har jag köpt på auktion. Jag tyckte den var så himla vacker.
Jag satte upp den nu i helgen, när jag ÄNDÅ röjde upp i min lilla loppisboa här.
Tavlan är grisigt tung så jag var verkligen införstådd med att det krävs en rejäl spik eller liknande, då jag har ett antal erfarenheter ifrån att saker bara hux flux ramlar ner som jag spikat upp.
Jag rev igenom o hittade en rejäl spik...

kokar över snart av ilska till den där pappan som bara fullkomligt skiter i allt. Igår var jag så nära att bara ringa upp den familjen o tala om för ett utav barnen att du, du vet väl om att du är adopterad va? Han där är inte din riktigta pappa som dom säger utan allt är bara en bluff, en stor fejk.
Inte fan vet jag vad det skulle göra för nytta egentligen men då, i mitt svartmod så tänkte jag att han/familjen dom kan också få ha ett helvete o varför ska han/pappan bara glida omkring.

Soffan fyller år snart o det enda enda hon väntar på o önskar sig är ett ynka telesamtal. ETT YNKA. Men det existerar inte, finns inte och hon är bara lessen.

Väldigt artigt o neutralt skrev jag ett sms till pappan, bad honom att höra av sig till sitt barn. Men icke, finns inte i hans verklighet. Jag hatar att han gör henne så illa. Hatar