Jag

kokar över snart av ilska till den där pappan som bara fullkomligt skiter i allt. Igår var jag så nära att bara ringa upp den familjen o tala om för ett utav barnen att du, du vet väl om att du är adopterad va? Han där är inte din riktigta pappa som dom säger utan allt är bara en bluff, en stor fejk.
Inte fan vet jag vad det skulle göra för nytta egentligen men då, i mitt svartmod så tänkte jag att han/familjen dom kan också få ha ett helvete o varför ska han/pappan bara glida omkring.

Soffan fyller år snart o det enda enda hon väntar på o önskar sig är ett ynka telesamtal. ETT YNKA. Men det existerar inte, finns inte och hon är bara lessen.

Väldigt artigt o neutralt skrev jag ett sms till pappan, bad honom att höra av sig till sitt barn. Men icke, finns inte i hans verklighet. Jag hatar att han gör henne så illa. Hatar

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits