anniesblogg

Det börjar lida mot sitt slut nu, vikariatet på Linnea.
Det känns konstigt även fast det hela tiden har varit tidsbestämt. Förmodligen är det ju så att alt som händer har sin mening och meningen med skiten i Hallsberg måste ha varit att jag skulle komma till Linnea för att få se hur det är att jobba med den problematiken, och att det väcktes nåt intresse hos mig att vidareutveckla
Jag vet att jag var absolut livrädd första månaderna därute o hade värsta tvångstankarna om att nu är det nog nån som vill sätta dit meje el komma åt mej. O gud nu öppna jag käften, kommer jag att kunna åka hit igen o diverse andra sjuka tankar.

Inte en enda dag har jag haft ont i magen när jag åkt till jobbet under den här tiden. Ovan känsla.
Och faktiskt, jag tänker o arbetar inte annorlunda nu mot vad jag gjorde i HBG och mitt sätt är inte 100 procent fel utan faktiskt helt ok.

Dessutom denna gång fick jag vara med o FIRA att jag slutar, jag fick finfina presenter och ett vänligt kort.
Himla gulligt