Stockholm

Det är ju vackert häruppe men ack vilken stress. Jag blir tokig av allt rännande o knuffande. Ingen går lixom i normal gångtakt här utan alla stressar!

Jag har pussat på min unge hur mycket som helst.
Men jag får en klump i magen när jag ser vissa.
Usch vad mycket sorg det finns.
Jag tänker ibland att jag önskar att det bara skulle gå o tejpa ihop eller limma eller vad fan som helst, det som är trasigt så den här sorgen kunde försvinna.
Eller att man kanske kunde genomföra nån ritual för o driva ut sorgen.
Men, det går ju inte.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits