anniesblogg

av det som sas när jag var i norr.


Jag har en släkting som är lite av ett orginal, han bor också uti buschen i en liten stuga, närmsta grannen är faster nån kilometer därifrån, sedan finns det inte mycket mer till folk. Nån enstaka gamling bor kvar däruppe i skogen.

Så berättar faster om en kväll förra hösten. Skapligt sent bultade det på dörren o utanför stod en cocosbollskärring, ja hon åkte runt o sålde alltså. Faster köper snällt en låda o ringer sedan till släktingen föär att tala om att det kan komma besök( jaa det funkar väl så att dom ringer runt) Släktingen säger. hon har redan varit här. Dåså.

Dagen därpå åker faster till släktingen med lite mat. Där i köket sitter cocosbollskärringen.
Släktingen berättar att hon kommit tillbaka för att låna ström till kupevärmarn för hon ska sova i bilen. Släktingen säger då att det kan du inte göra, gå upp o lägg dig i min säng, vilket kärringen gör. Sedan gav hon sig iväg igen för att sälja vidare.
Ytterligare en dag går o faster åker ner med mat. Då sitter cocoskärringen där igen o äter av fasters matrester. Släktingen säger: jaa hon kom en natt till.
Faster säger då till cocoskärringen: men vad tusan du kan ju inte åka till främmande karlar o sova hur som.
Jamen det är ingenfara säger cocosK. för jag är gift.
Faster säger ja men det bryr sig inte en sulten karl sig om.
Då drar cocosk. iväg o sen dess har dom inte sett till henne. Dom fick aldrig ens reda på vad hon hette.